I solidaritetens namn

Det är en sak jag funderar mycket över de sista dagarna som är väldigt konstigt.
Det handlar om när jag tillsammans med några till ”15st” blev varslade och
uppsagda i vintras av fabriken där jag jobbade, på grund av arbetsbrist
(då lågkonjunkturen slog till).

Då framförde jag till våra fackligtförtroende valda på jobbet om inte
alla på fabriken kunde gå ner i arbetstid och på så sätt rädda arbetet
för oss som var varslade, men jag möttes då av kalla handen och fick
reda på att det var det dummaste de hört det skulle dom aldrig gå med på,
det blir som att sänka lönen och det är ett helt emot fackets principer sades det.

Men nu ett halvår efter vi andra slutat går det väldigt bra att gå ner i arbetstid
när fabriken kommer med nya varsel.

Det jag undrar är hur det kommer sig, det kan väl inte vara så att det
börjar brännas i baken och hota jobben för de fackligt förtroendevalda.

Ja inte vet jag men man kan börja undra, har sett och hört att liknande
saker hänt på andra företag så vi är inte ensamma, kan det vara så att
solidariteten bland arbetarna har försvunnit i lågkonjunkturens spår
det är något att fundera över.