Leve konsten

När jag körde ett ärende idag med bilen passerade jag baksidan på ett parkeringshus med diverse klotter på, det var både rätt snygga motiv, och en del med bara kladd enligt min mening,:
-Jävla sket ungar har dom inget annat för sig än att vandalisera och förstöra med sina spray burkar var min första tanke,
men hejdade mig snabbt då funderaren i mig dök upp och ställde frågan är det verkligen så att dessa klottrare endast är ute för att förstöra garageväggen med sina alster.

Nja kanske inte, för vill någon bara sabotera och förstöra så finns det bättre och slagkraftigare metoder.
Nej jag funderar på när det gäller dessa så kallade graffiti målare så undrar jag om det inte finns två sorters klottrare. (vi kan väl kalla dom så) den ena sorten är den konstnärliga som gör väldikt fina och vackra saker men inte vet riktigt hur man ska kunna få ut sitt konstnärliga budskap, och får kanske inte någon hjälp med det heller, och det är nog på grund av
att de är oftast unga och har svårt att ta för sig samt även inte kommer i närheten av det konstnärliga etablissemanget, för där måste man vara mer eller mindre vara infödd för att vara med.
Och därför är det hus, garage, lager, butiksväggar och broar som blir deras vernissagehallar för hur skall dom annars kunna visa upp sin kreativitet inom konsten det är synd för det finns många artistiska förmågor där ute som vi aldrig kommer höras talas om.

Den andra sortens klottrare är de osynliga:
Ja just det De osynliga, det är de som inte syns i det vardagliga livet
varken i skolan, hemmet eller eventuellt i någon idrotts klubb.
I skolan kan vissa elever försvinna i mängden ifall de inte har vassa armbågar och kan hävda sig inför andra.

Hemmets lugna vrå ja det är inte alla förunnat, båda föräldrarna arbetar mycket och länge nu för tiden, när de kommer hem är de trötta och utslitna, på kvällarna väntar oftast matlagning, disk, tvätt och städning då blir det inte mycket tid för barnen, hörde på radion att de flesta föräldrarna pratar bara sju minuter per dag med sina barn hemma. Då är det kanske inte så konstigt att de flesta barnen blir osynliga i sitt eget hem.

När det gäller idrottsklubbar så är det väldigt lätt försvinna där också om man inte tillhör topp skiktet i sporten man utövar.

Därför funderar jag om inte de osynliga vill med sitt klotter uttrycka ett:
-Hallå jag finns.
-Hallå jag kommer att finnas.
-Hallå jag har funnits och det här är det ända sättet
Jag kan bevisa det på.

Ja det är något att fundera på men någonstans på vägen har det nog blivit galet, men det är nog inte klottrarnas fel.